1.1.08

noteringar år 2007

Faktiskt skrivit ner i princip allt jag har läst förra året, är nog första året jag lyckas. det blev 88 titlar, mest i höstas och på sommaren.

Topp 5 skönlitteratur


Frukost på Tiffanys - Truman Capote
Absolut en av mina favoritböcker för tillfället. såpass att jag som aldrig ser på film KÖPTE filmen för att boken var så bra. Blev otroligt besviken över att de gjort en traditionell kärlekshistoria och att Holly INTE åker till sydamerika i filmen. Varför berättar ingen sånt här för en? Varför får man bara göra om, göra fel utan att någon protesterar? är det för att folk snarare har sett filmen än läst novellen som gör att de tror att det ska vara så. Att Holly ba "ja, värsta insikten, jag vill plötsligt stadga mig och stanna kvar i den här famnen" och att det ska vara så. Det ska det INTE. måste läsa om boken igen känner jag. Och filmen får jag väl ge bort?


I en klass för sig - Curtis Sittenfeld
Det känns som om det var betydligt mer än ett år sedan jag läste den här boken men tydligen läste jag den i februari förra året. Och tyckte otroligt mycket om den, visst kan jag hålla ed om smärre fel i berättandet och att den kanske var för lång men överlag, stämningen av tonårig hopplöshet är så bra frammanad att jag fick ont i magen. Det var en stor besvikelse att läsa hennes andra roman, Mannen i mina drömmar som jag inte ens läste ut. begrep den inte alls och var helt förvirrad över att det verkligen är samma författare som skrev dem båda.


Maskrosbollen - Göran Tunström
Läste boken på väg hem från Tunisien i våras och trots att det blev lite klatchar mellan vad jag såg och vad jag läste om är min starkaste känsla att jag vill läsa mer av Tunström. Det har jag inte gjort än men det kommer nog. vet inte vad jag ska fortsätta med. Tyckte allra mest om språket och den stämning som fanns i det i Maskrosbollen, vet inte vilken av hans böcker som skulle ge mig samma.


Carol - Patricia Highsmith
Visste inte att Highsmith har skrivit något annat än thrillers som jag inte läser så det var mest en slump att jag hittade den här fina boken som Normalförlag har nyutgett. En vacker berättelse där det faktiskt fanns plats med ett lyckligt slut eller åtminstone en antydan till detta vilken man inte är bortskämd i så tidig flatlitteratur.


Sodomsäpplet och nejliksmusslan - Bengt Martin
Den här boken vet jag inte om den platsar riktigt, alltså den gör det på ett sätt men samtidigt inte. Jag hade inte hört talas om Bengt Martin innan jag köpte den här från någon biblioteksgallrring för några år sedan så det var en ren slump. Bengt Martin har skrivit ett flertal böcker de flesta med homotema (som jag förstår det) men han har aldrig fått plats i den officiella historien. Jag har bara läst den här boken som egentligen är två eller tre ihopslagna böcker, förstår inte riktigt men det är en historia om huvudpersonen Martin som har delats upp olika för olika upplagor som jag nu har förstått det. Det jag tycker om är att det är så otroligt ömsint och sorgligt att man går sönder. Och jag förstår att det inte passade in i den bild man som homosamhälle ville skapa av sig själv. Martin är svag, han förstår hur han borde göra rätt men ändå så kan han inte, han gör fel hur mycket självhat han än känner. som att köpa en grön tjejjacka för att den är vackrare. och jag menar inte att det är då typiskt homo att köpa den där gröna jackan utan enbart att det är en handling, en identitet, en karaktär som var något som gruppen homosexuella fick försaka och välja bort för att komma längre i sin kamp. Blev otroligt glad när jag såg att det i antologin Bögjävlar! finns med en hyllningstext till just Bengt Martin och att de tryckte på att han borde få en plats i rampljuset. för det borde han verkligen. kommer inte ihåg nu vem som skrev om bengt Martin men hela antologin är klart läsvärd så det är bara att låna från bibblan om ni är nyfikna.

1 comment:

Tekoppen said...

Bengt Martin är en väldigt intressant författare. Jag har läst hans självbiografi, två av hans ungdomsböcker och två av hans diktsamlingar, även dem från en biblioteksgallring. Det är otroligt sorgligt att han är så bortglömd, man minns honom inte ens i relation till Sonja Åkesson. Det var först när jag läste Martins dikter som jag insåg att Åkesson inte var ett unikum, deras poesi är nästan snarlik. Självbiografin var tung men jag är glad att jag läste den. Ungdomsböckerna "Pojkar gråter inte" och "Bengt och kärleken" är fina, de presenteras som självbiografiska men är VÄLDIGT förskönade - det förstår man om man läser självbiografin. Fram för en plats i rampljuset åt Bengt Martin!