16.10.08

Den femte systern - Sandén

Nu hade ju jag planerat att inte skriva om ungdomsböcker här men eftersom Den femte systern innehåller de viktigaste ingredienserna för att få till en riktigt smaskig historia som appellerar min smak så tänker jag skriva om den i alla fall. Gud så cool den är! Hade jag läst den här när jag var 16 hade jag blivit bibliotekarie, ehhh.
Hur som, Jannike är en cool 16-årig tjej som växt upp i olika fosterfamiljer och varit ett allmänt stök (tjejstök=viktig ingrediens 1) . Hon är dock inte ett vanligt stök utan ett synskt stök (synsk tjej=viktig ingrediens 2) som vet hur man ska försvara sig (inte mesig brud=viktig ingrediens 3). Hon är praktikant åt tokgravida Elisabet. Elisabet visar sig härstamma i rakt nedstigande led från fem systrar vilkas far försökte få dem att ligga med djävulen ståendes nakna i ett pentagram, typ. Och som man då kan räkna ut med arslet så är det många som vill åt barnet Elisabet väntar. Här kommer profetior, vättar, hemliga organisationer och troll med i bilden. Och det är sååååå spännande. JAG ÄLSKAR MÅRTEN SANDÈN!!! Alla hans tjejer är så jävla bra och häftiga att jag både vill vara dem och vara deras bästa kompisar.

15.10.08

Fables - Willingham

Jaha. Det här var ju totalt ointressant (trots att det kommer fran fantastiska serieförlaget Vertigo). Dussindeckare med enda skillnaden från Agatha Christie att det är sagofigurer i huvudrollerna. Ja, och tecknat.

14.10.08

Dear diary

Holy shite! Det här är så sanslöst fantastisk att jag utnämner den här boken till mina nya favoritbok. JAG ÄLSKAR DEN!!!!
Lesley Arfin har tagit sin dagbok som hon skrivit mellan 12 och 23-års ålder och plockat ut inlägg som av olika anledningar är viktiga, funderat över dom, sökt upp folk och frågat dom varför det gick som det gick och analyserat sitt eget beteende. Det funkar så himla bra. Hon har självdistans, humor och SJÄLVDISTANS. Det handlar om intriger mellan tjejerna när hon är 12, ren mobbing, att vara förälskad i en kille i skolan man aldrig pratat med, att vara fruktansvärt självcentrerad och samtidigt ha inget självförtroende alls, börja lyssna på punk, börja dricka, börja ta droger, leta efter bekräftelse och hela tiden får jag läsa vad den vuxna Lesley Arfin tycker och tänker om hur hon var då och varför hon gjorde som hon gjorde. Jag tror nästan alla tjejer känner igen sig i den här boken (säkert en hel del grabbs också men det skiter jag i). Alla som inte läser förtjänar att brinna.

1.1.08

noteringar år 2007

Faktiskt skrivit ner i princip allt jag har läst förra året, är nog första året jag lyckas. det blev 88 titlar, mest i höstas och på sommaren.

Topp 5 skönlitteratur


Frukost på Tiffanys - Truman Capote
Absolut en av mina favoritböcker för tillfället. såpass att jag som aldrig ser på film KÖPTE filmen för att boken var så bra. Blev otroligt besviken över att de gjort en traditionell kärlekshistoria och att Holly INTE åker till sydamerika i filmen. Varför berättar ingen sånt här för en? Varför får man bara göra om, göra fel utan att någon protesterar? är det för att folk snarare har sett filmen än läst novellen som gör att de tror att det ska vara så. Att Holly ba "ja, värsta insikten, jag vill plötsligt stadga mig och stanna kvar i den här famnen" och att det ska vara så. Det ska det INTE. måste läsa om boken igen känner jag. Och filmen får jag väl ge bort?


I en klass för sig - Curtis Sittenfeld
Det känns som om det var betydligt mer än ett år sedan jag läste den här boken men tydligen läste jag den i februari förra året. Och tyckte otroligt mycket om den, visst kan jag hålla ed om smärre fel i berättandet och att den kanske var för lång men överlag, stämningen av tonårig hopplöshet är så bra frammanad att jag fick ont i magen. Det var en stor besvikelse att läsa hennes andra roman, Mannen i mina drömmar som jag inte ens läste ut. begrep den inte alls och var helt förvirrad över att det verkligen är samma författare som skrev dem båda.


Maskrosbollen - Göran Tunström
Läste boken på väg hem från Tunisien i våras och trots att det blev lite klatchar mellan vad jag såg och vad jag läste om är min starkaste känsla att jag vill läsa mer av Tunström. Det har jag inte gjort än men det kommer nog. vet inte vad jag ska fortsätta med. Tyckte allra mest om språket och den stämning som fanns i det i Maskrosbollen, vet inte vilken av hans böcker som skulle ge mig samma.


Carol - Patricia Highsmith
Visste inte att Highsmith har skrivit något annat än thrillers som jag inte läser så det var mest en slump att jag hittade den här fina boken som Normalförlag har nyutgett. En vacker berättelse där det faktiskt fanns plats med ett lyckligt slut eller åtminstone en antydan till detta vilken man inte är bortskämd i så tidig flatlitteratur.


Sodomsäpplet och nejliksmusslan - Bengt Martin
Den här boken vet jag inte om den platsar riktigt, alltså den gör det på ett sätt men samtidigt inte. Jag hade inte hört talas om Bengt Martin innan jag köpte den här från någon biblioteksgallrring för några år sedan så det var en ren slump. Bengt Martin har skrivit ett flertal böcker de flesta med homotema (som jag förstår det) men han har aldrig fått plats i den officiella historien. Jag har bara läst den här boken som egentligen är två eller tre ihopslagna böcker, förstår inte riktigt men det är en historia om huvudpersonen Martin som har delats upp olika för olika upplagor som jag nu har förstått det. Det jag tycker om är att det är så otroligt ömsint och sorgligt att man går sönder. Och jag förstår att det inte passade in i den bild man som homosamhälle ville skapa av sig själv. Martin är svag, han förstår hur han borde göra rätt men ändå så kan han inte, han gör fel hur mycket självhat han än känner. som att köpa en grön tjejjacka för att den är vackrare. och jag menar inte att det är då typiskt homo att köpa den där gröna jackan utan enbart att det är en handling, en identitet, en karaktär som var något som gruppen homosexuella fick försaka och välja bort för att komma längre i sin kamp. Blev otroligt glad när jag såg att det i antologin Bögjävlar! finns med en hyllningstext till just Bengt Martin och att de tryckte på att han borde få en plats i rampljuset. för det borde han verkligen. kommer inte ihåg nu vem som skrev om bengt Martin men hela antologin är klart läsvärd så det är bara att låna från bibblan om ni är nyfikna.

13.11.07

Ladies av Mara Lee

Åh, egentligen skulle jag krivit när det här när jag hade det färskt i minnet och boken i hand. men eftersom jag var tvungen att läsa de sista sidorna på väg till jobbet (för att där återlämna den, reservationer av andra låntagare är tyvärr det enda som får mig att lämna tillbaka just nu) så blev det inte så. Egentligen hade jag inte behövt läsa ut den eftersom jag tyckte slutet var vedervärdigt och jag väljer att glömma bort det helt. Vad är dealen med att först skriva en bok på typ 300 sidor där man bygger upp karaktärer som har problem, är fula, elaka och mänskliga för att på de tio sista sidorna bara rasera allt arbete man gjort och helt radera förtroendet hos läsaren för att det typ ska bli ett lyckligt slut där karaktärerna hittar lyckan, det sanna och blir en bättre människa. Jag förstår inte. I en Harlekin förstår jag det, där är det en beståndsdel, ett lyckligt slut som kommer så nära slutet som möjligt för att man ska kunna få en chans att ge upp hoppet och då bli överraskad när det faktiskt löser sig och allt det där dåliga bara var missförstånd. Men grejen är ju att man ofta väljer bort Harlekin för att man vill ha något annat, något ickeförutbestämt, något ickeromantiskt och mer tja, verklighetstroget. och då vill man inte ha det sämsta av den genren, de idiotiska sluten. Och nej, jag orkar inte ens fundera över om det finns en medvetenhet bakom slutet, vilket intellektuellt kapital Mara Lee än har så spelar det ingen roll. det är dåligt för att det är dåligt.
eh, ja, nu blev det visst massor om just det jag tänkte strunta helt i. typiskt. får skriva ner vad jag gillade sen någongång.

3.11.07

bergsprängardottern som exploderade av Lo Kauppi

Bergsprängardottern som exploderade var först ett manus som blev en soloföreställning som blev en roman. Jag såg föreställningen för kanske två år sedan när den var på besök i Göteborg och jag tyckte mycket om den. Den var vidrig, fördjävlig och alldeles underbar. Det var också i den som jag för första gången stötte på den kritik av Hassela som är rätt massiv från feministiskt håll, det var ett behövligt uppvaknande och jag tror att Kauppi har gjort mycket för att den kritiken ska komma fram. (läs också Lotta Thell som beskriver liknande på ett mycket bra sätt i Bara en tanke) Föreställningen gör sig påmind nu är jag läste romanen som kom ut i våras, hennes frasering hörs när jag läser texten och det gör kanske att talspråket som används inte blir så irriterande, jag hör ju rösten i huvudet samtidigt. Själva handlingen kretsar kring Lena (hon byter senare till Lo) Kauppis uppväxt med en supande far, hennes bulimi och tilltagande drogmissbruk, frisörskola i London, mer knark, mer bulimi, Hasellakollektiv i Norrland och tillslut någon form av försoning. Och det är såklart helt vidrigt men bra. Jag gillar särskilt att hon utan att överdriva förklarar sin roll som både slav under ett missbruk och hennes vilja att bli fri från det, att hon både vill sluta banta och måste banta för att hon ju inte kan va tjock. att hon ska sluta knarka men måste se till att hon är smal först. den där klarsynen och den totala blindheten.
trots att jag gillar boken var den svår att ta sig in i, vet inte om jag var ouppmärksam eller om det beror på boken men jag fastnade först i slutet. Den är lång också och på sätt och vis var föreställningens nerbantade form kanske bättre även om jag gillar text bättre än teater. den blev på ett sätt mer precis, det var lättare att ta till sig. samtidigt ger bokens längd en känsla av hur djävla tradigt det är att knarka, banta, stjäla, försöka blir frisk, knarka, banta, stjäla och försöka bli frisk. att det förmodligen finns en seg vardag i det också. även om den går i 180.
Jag har för mig att föreställningen har turnerat runt på lite skolor och det är isåfall hur bra som helst för det är så här det borde tas upp, levande och utan pekpinnar. för det är klart att det är roligt att knarka också och att man kan ha helt logiska anledningar (amfetaminet gör mig smal, jag kan ju inte va tjock). att det kanske itne börjar i en knarkarkvart för alla vilket var vad vi fick se i nian när vi hade droginformation. ("och här har de bajsat på madrassen, så blir man av knark!")
Boken är förresten klassificerad som roman vilket är lite konstigt, Maja Lundgrens Myggor och tigrar är ju klassad som biografi. på sätt och vis skulle kanske boken nå ut mer om den blev klassad som biografi?

30.6.07

ett litet tips:

Läs inte Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson när du sitter ensam på ett äldreboende tre nätter i rad. speciellt inte när du är otroligt lättskrämd och därför aldrig någonsin läst något går under genrerna "thriller", "spänningsroman", "skräck", "spänning" eller "deckare". det är mycket mycket dumt och ger resultatet att du helst inte vill att alla pensionärer ska sova samtidigt då det innebär att du blir ensam. och den är inte ens utläst än! jag har läst den konstant sedan igår (första natten) och struntat i att sova för att kunna läsa istället och nu ligger den där och jag vill läsa den men jag VÅGAR inte. Gud så dumt. Jag har dessutom bara en annan deckare med mig, den som tydligen subcomdante Marcos har skrivit så en vågar jag ju inte heller läsa. åh.
för övrigt så är Män som hatar kvinnor en av de mest fysiska böcker jag har läst, alltså att jag blir fysisk när jag läser den. alltså att jag vill kräkas. Jag vet inte om det är för att det är en deckare eller om det är just boken. jag återkommer. (typ när jag inte jobbar natt)